Veckans fråga

Varje onsdag så kommer du kunna läsa svaret på en läsarfråga här på bloggen. Då det kom in en hel del frågor efter mitt inlägg i fredags, då jag bad er läsare hjälp om att utforma bloggen, så kommer dessa givetvis användas under onsdagarna. Jag behöver så klart hjälp med fler frågor så är det något som just du är nyfiken på så är du välkommen att maila din fråga till pulstagning@gmail.com. Givetvis får du vara anonym om du inte vill att ditt namn skall publiceras här på bloggen.

Dagens fråga kommer från Lorena som undrar om hur jag såg på mat, hälsa och träning när jag var yngre och hur intresset utvecklades från början. Här kommer svaret:

När jag växte upp så åt jag väl i princip som alla andra på 80-talet
. I slutet på detta decennium drog Livsmedelsverket igång fettskräcken och jag var en av de många som fick nöja mig med Lätt & Lagom och minimjölk. Som tur var innebar uppväxten klart begränsat intag av sötsaker. Jag tror att min generation var den sista att verkligen leva efter begreppet "Lördagsgodis".



nyckelhålsmärkning

 


Jag har varit fysiskt aktiv under hela min uppväxt. I förening har jag både spelat fotboll, innebandy och handboll. Men det blev ju en hel del fysisk aktivitet på övrig tid också. Dessutom är jag glad för att mina föräldrar var hårda med att inte skjutsa mig överallt. Man tog cykeln helt enkelt, och det var inget konstigt att cykla ett par mil en vanlig sommardag. Det gjorde ju alla kompisar också.

Träningen har hängt med i hela livet och i slutet på högstadiet var det styrketräning som gällde. Om jag skulle fått en hundring för varje timma som jag spenderat på gymmet så skulle jag förmodligen vara mångmiljonär. Dessvärre så var inte matintresset något vidare. Visst har man ätit sextiofemtusen tonfiskburkar i hopp om att se ut som Arnold Schwarzenegger men annars tror jag nästan att jag har någon form av rekord när det kommer till antalet kebabtallrikar per månad. Det fanns även en tid i mitt liv då jag var mer eller mindre beroende av Coca cola.

För cirka fem år sedan läste jag Mats-Eric Nilssons bok "Den hemlige kocken". Detta blev startskottet till ett hälsosammare liv. Successivt började jag plocka bort tillsatserna och intresset för naturlig mat blev stort. Idag äter jag bara de tillsatser som finns i kött som vi tyvärr inte kan undvika då mycket av det är mer eller mindre lagstadgat. Men detta har jag löst på senare tid genom att köpa närproducerat kött som är helt fritt från tillsatser.


mats-eric nilsson den hemlige kocken



2010 började jag läsa om LCHF och började därför trappa ner på kolhydraterna. Jag märkte ganska omgående att kroppen mådde bättre. Efter att ha konstaterat att mitt blodtryck var något högt vid årsskiftet beslöt jag mig för att ändra livsstil och undvika kolhydrater i mesta möjliga mån. Två veckor senare var mitt blodtryck perfekt och där ligger det numera helt stabilt.

Resten av sagan känner ni förmodligen redan till då ni läser bloggen. Jag mår bättre än någonsin. Jag är aldrig hungrig på samma sätt och jag har ett konstant flöde av kvalitativ energi. Magen är perfekt tillsammans med humöret om man säger så. LCHF är så klart ingen diet utan en livsstil. Jag har så klart inga planer på att börja äta kolhydrater igen då jag numera är ganska övertygad om att detta är det rätta för mig. Jag hoppas därför på ett långt, hälsosamt liv helt fritt från krämpor och sjukdomar. Givetvis är även träningen en stor del av hälsobegreppet så det fortsätter vi väl med tills det är dags att säga tack och hej.

Glöm inte att...

Dagen har kommit då sista frågan i bloggutmaningen skall besvaras. 29 stycken har det blivit, här kommer den trettionde!

Oavsett vad du har för mål och hur du tränar så finns det givetvis en sak som är viktigare än alla träningsscheman och kostupplägg, och det är givetvis vikten av att ha roligt. Om man inte tycker det är kul att träna så tycker åtminstone jag att man skall försöka ändra det hela så att det blir kul. Och tränar du enbart för att du måste så kanske det också kan vara smart att hitta ett annat intresse eller kanske planera in ett uppehåll. Du kanske bara är övertränad och i dessa fall hjälper det med lite längre vila för att få tillbaka suget.

Vi lever väl förmodligen bara en gång och därför kan det ju vara onödigt att lägga ner massor av tid på något som man inte tycker är kul. Tyvärr är det ju löjligt viktigt att motionera så därför kan man kanske prova sig fram. Det kanske är dans istället för löpning som gäller för dig.

Så vad du än gör för att aktivera din kropp, se till att ha roligt och var väl medveten om att det kommer dagar och perioder som känns tunga, men jag lovar att det vänder.


Löpning är kul

Bild lånad av Mina utmaningar-Daniel

Detta tränar jag allra helst i

Det är dags för näst sista frågan i bloggutmaningen. Här kommer svaret!

Jag tränar alltid i funktionsmaterial som andas
. Främst för att jag blir väldigt varm lätt men givetvis också på grund av att det inte finns något mer behagligt att träna i. Det har däremot inte varit givet att springa i löpartights från början. Jag drog ut på det hela under en tid då jag på den tiden tyckte att det var lite smått fjolligt med tights. När jag väl köpte mina första trekvartstights från Soc blev jag mest förbannad på mig själv. Förbannad över att jag inte hade köpt dessa superbyxor tidigare.

Jag tror många, framförallt män, känner igen sig. Man drar sig lite för att ta på sig tights då det kanske inte är det sexigaste än man kan bära. MEN det ÄR så skönt! Idag springer jag alltid med tights och känner mig som ett segel ifall jag tar på mig något annat som inte sitter tätt intill huden.

Så om du är en av dem som fortfarande springer omkring i fladdriga vindbyxor eller knälånga Hawaiishorts så tycker jag att det är dags att springa iväg till den lokala sportaffären och investera i detta oerhört funktionella plagg. Jag lovar att du kommer att känna dig fri som fågeln. Och med all säkerhet kommer du att svära lite över varför du inte provat tidigare.


Löpartights