Ger barfotalöpning skador?

Många barfotalöpare hävdar att vi kan undvika skador genom barfotalöpning eller löpning i minimalistiska skor. Detta baseras dels på att vi under större delen av vår tid på jorden gått utan skor och dels på att vi som är barfotalöpare oftast är helt skadefria. Innan jag började med barfotalöpning hade jag stora problem med benhinnor och knän men dessa besvär försvann och sedan har jag varit skadefri i många år.
 
Man tror att vi har använt skor i närmare 10 000 år vilket är en ganska liten tid då vi med all säkerhet har vandrat på jorden i mer 2,5 miljoner år. För att förstå skillnaden kan vi räkna om åren till sekunder vilket ger 700 timmar utan skor och 2,7 timmar med skor. Nackdelen med skor är att våra fötter försvagas vilket i sin tur leder till skador då vi ökar påfrestningen och belastningen. Skoindustrins lösning är givetvis att utrusta skon med dämpning vilket egentligen bara skjuter problemet framåt i tiden. Skadorna kommer förr eller senare då dagens konventionella löparsko även framtvingar ett felaktigt löpsteg.
 
 
 
Igår kunde man läsa i DN om en amerikansk studie som jämfört skador mellan löpare i moderna löparskor kontra löpare i minimalistiska barfotaskor. Det visade sig givetvis att gruppen med barfotaskor drog på sig fler och allvarligare skador efter tio veckor. Av denna anledning kommer man till slutsatsen att barfotalöpning ökar risken för skador och att löparpjäxor är att föredra.
 
Om det är skotillverkare som ligger bakom studien är högst irrelevant då man ganska snabbt kan förkasta studien som ren nonsens. Kontrollgruppen som testades med barfotaskor var givetvis nybörjare och hade enbart sprungit i konventionella löparpjäxor innan studien. Ganska snabbt inser man att detta är ett problem då vi människor behöver en ganska lång tid till att anpassa sig. Att tro att vi skall bli skadefria barfotalöpare på tio veckor är aningen naivt.
 
 
Om vi byter löpsteg och börjar belasta muskler, senor och ligament som försvagats under en lång tid, då vi gått omkring med tjocka sulor på fötterna, är risken givetvis stor att vi drabbas av överbelastningsskador. Man behöver varken vara ortoped eller Einstein för att lista ut att det hela hänger ihop. Att vänja kroppen vid ett nytt löpsteg kan ta olika lång tid. För mig tog det sex månader och för andra kanske det räcker med två. Vanligtvis går det snabbare för kvinnor som oftast har ett mer neutralt löpsteg redan från början.
 
 
Barfotalöpning - FiveFingers

Gårdagens löpargrupp

Trots iskallt väder och löjligt halt underlag var det två tappra löpare som dykte upp under torsdagens löparpass. Det var helt klart tur att samtliga tre var framfotslöpare och därför var risken att halka avsevärt mycket mindre. Det var längesen vi sprang längsmed Vätterstranden och därför bestämde jag att vi skulle trotsa de isiga vindarna från vattnet för att på så vis bygga ett ännu tjockare pannben. Dyker man upp och är löparsugen under dessa förhållanden får man väl anta att det rör sig om riktigt tappra motionärer.
 
När vi svängde höger vid piren upptäckte vi dock att gångvägen längsmed sjön var avstängd. Det fanns dock inga skyltar om att det skulle röra sig om ett vägbygge. Hur farligt kan det vara, tänkte vi och passerade järnstaketen. Det visade sig tyvärr att Vättern ställt till det rejält under den långvariga kylan. Gångbanan bestod nämligen av den mest kuperade väg man kan föreställa sig och som grädde på moset var isbanan täckt med gigantiska isblock i varierande storlekar.
 
 
 
Under fem minuter riskerade vi livet då vi likt rådjur på hal is tassade fram på det tillfrysta kaos som skulpterats av fryst vatten som stänkt in från Vättern. Efter tre kilometer körde vi lite löpskolning innan vi vek av för att söka lä inne bland bebyggelsen. Därefter blev det ytterligare fem kilometer som bestod av en något spontan fartlek. Accelerationen var dock inte den bästa då frånskjutet försvårades av det hala underlaget. 
 
Vi lyckades ta oss hela vägen tillbaka till gymmet utan vurpor eller köldskador och var därefter rejält stolta efter kvällens strapatser. Helt klart börjar man längta efter våren lite smått men med en erfarenhet rikare och ett något tjockare pannben var man ändå ganska lycklig då man var tillbaka i säkerheten.
gruppträning löpning - löpargrupp jönköping