Flickan som glömdes bort

I dagens samhälle är det nästan omöjligt att bry sig om någon annan än sig själv. Visst gör vi saker för andra människor men om vi ska vara ärliga så är den tid som vi spenderar att hjälpa andra ytterst begränsad. Att vi umgås med andra människor som får oss att må bra är givetvis även det en egoistisk handling och ifall vi oavkortat gör något för någon annan för att enbart må bra själva, då är det givetvis också en egoistisk handling.
 
Vi föds med överflödig kärlek som sakta sinas då vi programmeras med andra människors värderingar som är skapade i ett samhälle som oavkortat är konstruerat runt konsumtion. Under vår grundskoleperiod formas vi att bli individer som aldrig ifrågasätter. Individer som repeterar information som någon annan beslutat att vi ska kunna. Vår vänstra hjärnhalva stimuleras under hela vår uppväxt samtidigt som den högra lämnas främmande och undertryckt. Vår högra hjärnhalva lämnas orörd och dess förmågor som vi föddes med får inget utrymme vilket också gör att vi under vår uppväxt lär oss att ifrågasätta just den delen av vår hjärna.
 
Vår högra hjärnhalva står för omedvetna förmågor som intuition, kreativitet, helhetsuppfattning, känslosamhet och vår andlighet i stort. Den har förmågan att hantera olika saker samtidigt och den fokuserar på nuet. Vårt samhälle tenderar därför att programmera oss på ett vis som i grund och botten är främmande för allt levande på vår planet. Vi litar inte på vår känsla i vissa givna situationer och istället tar vår vänstra hjärnhalva över och försöker finna en logisk förklaring i alla situationer. Vi lever inte i nuet utan istället oroar vi oss för morgondagen och våra tankar lever vidare i vårt förflutna. Träffande nog hittar vi vårt medvetande i vår vänstra hjärnhalva vilket gör att vi skapar en bild av världen som vi är programmerade att se genom skolan, familj, vänner och framförallt media.
 
 
 
När vi väl har skaffat oss en utbildning för att kunna tjäna de pengar som krävs för att passa in i samhället har vi därför skapat oss mening baserat på värderingar som konstruerats för att vi som individer ska blunda för verkligheten. Få människor vet vad frihet är och därför leds vi av auktoriteter, religioner och en ständig ström av information från media som lär oss tänka på ett vis som gör oss till en skock får som ledsagas genom livet. Att vi äger den senaste tekniken blir viktigare är att ha en god relation till sin familj och sina vänner. Vi blundar för verkligheten och invaggas i en falsk trygghet som skattebetalare med rösträtt.
 
Givetvis är vi även matade med argument som gör det enkelt för oss att förkasta denna typ av argumentation och som människa är vi ju alla trygghetssökande och letar oftast efter den förklaring som känns enklast och som inskränker minst på vår integritet. Vilka argument har du själv mot påståendet att vi inte lever som fria människor och har du i så fall formulerat dem själv? Förmodligen är det argument som du matats med från annat håll och som känns tillräckligt enkla att implementera och sedan gå vidare med livet helt utan att ifrågasätta.
 
Som avslutning vill jag bjuda på ett klipp från FNs hållbarhetskonferens i Rio de Janeiro 1992. En 12-årig flicka vid namn Severn Cullis-Suzuki höll vid denna konferens ett tal som sedan länge är glömt. Hennes vädjan till världens maktelit lämnar inte en själ oberörd. Klippet är sju minuter långt och jag tycker du ska ta dig tid till att lyssna på henne. Vi kanske kan hoppa över dagens avsnitt av Dessertmästarna och istället fundera på vad som egentligen försiggår i världen. Vi har mycket att lära av våra barn som har en hjärna som fungerar på det sätt som den är avsedd att fungera.
 
 

Angående referenser

Många gånger får jag synpunkter på mitt sätt att skriva och även om jag ofta uttrycker mig självsäkert så behöver det nödvändigtvis inte vara på det sättet. För er som följt bloggen under en längre tid kanske känner till att jag många gånger omformulerar mina hypoteser vilket jag även vill att mina läsare ska göra. Tanken är inte att innehållet på bloggen ska ses som absoluta sanningar utan snarare att det skall leda till debatt och nya synsätt på omvärlden. Om man tror sig ha rätt i alla lägen är man ute på svag is och därför vill jag vädja till mina läsare att söka sanningen, inte att man ska tro sig funnit den. Mitt mål med bloggen är framförallt att vi tillsammans ska ifrågasätta det samhälle och den verklighet vi lever i.
 
Vår hjärna lurar oss mer än vad vi tror och därför är det oavkortat vår perception som skapar verklighet hos oss människor. Värderingar, trosuppfattningar, intressen och uppväxt har skapat din bild av världen. Vi ser med andra ord bara det vi vill se och många gånger kan det vara svårt att ändra på detta. Enligt Sigmund Freud så skapas våra starkaste värderingar under åren innan vi fyller sex år (referens saknas). Dessa värderingar är svårast att ändra på då vi är vuxna. De är så djupt rotade att även om vi är medvetna om dem så kommer vi agera och handla utefter dessa värderingar. Vi brukar ibland kalla dem för undermedvetna värderingar. Vad ser du först i bilden? Sigmund Freud eller en naken kvinna?
 
 
 
Givetvis har jag möjlighet att bifoga referenser och källhänvisningar men problemet är att det är oerhört tidskrävande. Med tanke på att jag inte tjänar ett öre på bloggen (istället går jag 99 kr back varje år för att betala för domänen) är det inte heller en heltidssysselsättning. Jag har idag två jobb som står för min inkomst och om jag då även ska prioritera arbetet med källhänvisningar så kommer det förmodligen inte bli många inlägg i veckan.
 
Referenser lämnas därför oftast på begäran men givetvis kan jag bli bättre på det vid de tillfällen då jag direkt hämtar information från specifika källor. Vi måste samtidigt förstå att ALL information som finns att tillgå på nätet är ett resultat av information som repeterats i oerhört många steg. Kan vi, bara för att vi har en referens, se den som tillförlitlig? Om en teori eller en hypotes repeteras tillräckligt många gånger så blir det tillslut en sanning oavsett ifall den är sann eller ifall den ursprungliga författaren har formulerat den som en sanning. Dessutom är det, om vi ska vara ärliga, löjligt ovanligt att man läser de referenser och källhänvisningar som bifogas.