Flickan som glömdes bort

I dagens samhälle är det nästan omöjligt att bry sig om någon annan än sig själv. Visst gör vi saker för andra människor men om vi ska vara ärliga så är den tid som vi spenderar att hjälpa andra ytterst begränsad. Att vi umgås med andra människor som får oss att må bra är givetvis även det en egoistisk handling och ifall vi oavkortat gör något för någon annan för att enbart må bra själva, då är det givetvis också en egoistisk handling.
 
Vi föds med överflödig kärlek som sakta sinas då vi programmeras med andra människors värderingar som är skapade i ett samhälle som oavkortat är konstruerat runt konsumtion. Under vår grundskoleperiod formas vi att bli individer som aldrig ifrågasätter. Individer som repeterar information som någon annan beslutat att vi ska kunna. Vår vänstra hjärnhalva stimuleras under hela vår uppväxt samtidigt som den högra lämnas främmande och undertryckt. Vår högra hjärnhalva lämnas orörd och dess förmågor som vi föddes med får inget utrymme vilket också gör att vi under vår uppväxt lär oss att ifrågasätta just den delen av vår hjärna.
 
Vår högra hjärnhalva står för omedvetna förmågor som intuition, kreativitet, helhetsuppfattning, känslosamhet och vår andlighet i stort. Den har förmågan att hantera olika saker samtidigt och den fokuserar på nuet. Vårt samhälle tenderar därför att programmera oss på ett vis som i grund och botten är främmande för allt levande på vår planet. Vi litar inte på vår känsla i vissa givna situationer och istället tar vår vänstra hjärnhalva över och försöker finna en logisk förklaring i alla situationer. Vi lever inte i nuet utan istället oroar vi oss för morgondagen och våra tankar lever vidare i vårt förflutna. Träffande nog hittar vi vårt medvetande i vår vänstra hjärnhalva vilket gör att vi skapar en bild av världen som vi är programmerade att se genom skolan, familj, vänner och framförallt media.
 
 
 
När vi väl har skaffat oss en utbildning för att kunna tjäna de pengar som krävs för att passa in i samhället har vi därför skapat oss mening baserat på värderingar som konstruerats för att vi som individer ska blunda för verkligheten. Få människor vet vad frihet är och därför leds vi av auktoriteter, religioner och en ständig ström av information från media som lär oss tänka på ett vis som gör oss till en skock får som ledsagas genom livet. Att vi äger den senaste tekniken blir viktigare är att ha en god relation till sin familj och sina vänner. Vi blundar för verkligheten och invaggas i en falsk trygghet som skattebetalare med rösträtt.
 
Givetvis är vi även matade med argument som gör det enkelt för oss att förkasta denna typ av argumentation och som människa är vi ju alla trygghetssökande och letar oftast efter den förklaring som känns enklast och som inskränker minst på vår integritet. Vilka argument har du själv mot påståendet att vi inte lever som fria människor och har du i så fall formulerat dem själv? Förmodligen är det argument som du matats med från annat håll och som känns tillräckligt enkla att implementera och sedan gå vidare med livet helt utan att ifrågasätta.
 
Som avslutning vill jag bjuda på ett klipp från FNs hållbarhetskonferens i Rio de Janeiro 1992. En 12-årig flicka vid namn Severn Cullis-Suzuki höll vid denna konferens ett tal som sedan länge är glömt. Hennes vädjan till världens maktelit lämnar inte en själ oberörd. Klippet är sju minuter långt och jag tycker du ska ta dig tid till att lyssna på henne. Vi kanske kan hoppa över dagens avsnitt av Dessertmästarna och istället fundera på vad som egentligen försiggår i världen. Vi har mycket att lära av våra barn som har en hjärna som fungerar på det sätt som den är avsedd att fungera.
 
 
Caspar

Väl spenderade 7 minuter att se detta. Tyvärr har inte mycket gått åt rätt håll sedan 1992, iaf inte i den takt som är nödvändig.