Göteborgsvarvet 2013

Då har man gjort det igen, för sjunde gången dessutom. Vad som var lite speciellt denna gång var att det var lika varmt som 2010 samtidigt som jag aldrig varit så dåligt tränad inför Göteborgsvarvet. Jag slutade faktiskt med löpträningen för något år sedan och efter det har det enbart varit min löpargrupp som hållit igång det hela. En gång i veckan där jag för det mesta tränar nybörjare och mindre erfarna motionärer. Hur imponerad är jag inte över min kropp då jag lyckas springa under ganska dåliga förhållanden på en hyfsad tid? Men vi tar väl det från början.
 
Eftersom jag numera har en familj där Greta, endast fem veckor gammal, inte är helt redo för Göteborgsvarvet blev det att åka själv denna gång. Jag tror nog inte att jag varit så tidig som jag var i år. Efter att ha hämtat ut min startlapp med tillhörande chip var det inga större problem att välja en plats med omsorg på gräset jämte starten. Mitt startnummer blev 1509 vilket grundar sig på min tid två år tillbaka då jag sprang på 1:27. Nästa år kommer jag dock halka ner från startgrupp 2.
 
 
 
Efter att barfota njutit av gräset i tjugo minuter dyker min bror med familj upp. Brorsan har bestämt sig för att springa i FiveFingers vilket blir premiär för hans del. Ganska vågat då detta skulle innebära distansrekord i dessa skor för hans del. Efter att ha tagit det piano var det dags att byta om för starten som för min del gick 13:03. Jag klättrade över staketet in till startfållan och konstaterade att man numera är ganska erfaren i dessa sammanhang. För ett par år sedan brukade jag ha en puls på runt 120 bpm. Ett resultat av adrenalin som pumpas ut i kroppen. Detta år var pulsen 75. Vet inte om det är en fördel att inte vara ett dugg nervös i tävlingssammanhang. Förmodligen handlar det mest om att man har ganska bra koll på läget. Trots att man inte är tränad för utmaningen.
 
Starten gick och planen var att hålla ett behagligt 4:30-tempo. Jag lyckades nog bara med detta under första halvan. Sedan tog värmen ut sin rätt. Det kändes långt mellan vätskestationerna och det märktes tydligt att kroppen behövde vatten denna dag. Så fort jag druckit och svalkat kroppen fick jag upp tempot igen. Solen stekte vilket gjorde det hela ganska plågsamt. 
 
 
 
Efter 12 km delade jag upp loppet i trekilometersintervaller. Att bara ha tre stycken block på tre kilometer kändes som en mental fördel. Väl framme vid Götaälvbron trodde jag att det var dags att börja gå men på något märkligt vis lyckades jag att driva på utan att stanna och istället blev det Avenyn som stod för den stora utmaningen. Tempot var rejält långsamt när jag äntligen rundade Poseidon för att fixa de återstående fyra kilometrarna.
 
Ett tjockt pannben och diverse knep för att distrahera tankeverksamheten gjorde det dock möjligt att ta sig till Slottsskogen. Väl inne på arenan fanns det inte någon energi till en spurt direkt. Det var bara så oerhört skönt att korsa mållinjen på 1:45. I efterhand förstår jag inte att det ens är möjligt att springa på denna tid utan träning. Vad som var mest förvånande var då jag kollade placeringen. 4 095 löpare gick i mål innan mig. Detta kan jämföras med förra årets resultat då jag gick i mål på 1:43 och hade 8 000 löpare framför mig. Med andra ord satte värmen stopp för en hel del löpare.
 
 
 
Brorsan kom även han i mål och detta år slog han mig med 30 sekunder. Riktigt bra jobbat som nybliven barfotalöpare. Jag kommer givetvis att fortsätta springa Göteborgsvarvet. Jag har dock lovat mig själv att sluta den dag då jag passerar två timmar. Hoppas det blir först när jag är pensionär.
göteborgsvarvet
immo

Bra jobbat! Måste varit jätte jobbigt i värmen men vad är bäst, springa i regn eller värme?

Svar: Tack!Helt klart är det bättre att springa i regn :)
John Winglander

Jennie

Bra jobbat!
Själv sprang jag in på 1.50 hade siktat på under 1.40 men i värmen hade jag inte en chans. Så de blir väl till att ställa upp fler gånger.