Lidingöloppet 2011

I år valde jag att åka upp på fredagen istället för på tävlingsdagen vilket helt klart gjorde det hela mindre stressigt. Strax efter kl. 10:00 var jag på plats och såg då till att hämta nummerlapp och chip med en gång. Träffade på lite klubbkamrater och fördrev den första halvtimmen tillsammans med en skäggig IKHP-löpare som har svårt att förstå hur jag kunde klunka i mig 3 dl grädde som uppladdning.

Till en början hade jag lite problem att fästa chipet som är av en modell som är något plattare. Två inplastade metalltrådar skall fästa chipet på skon vilket inte alls fungerar då man skall springa med Fivefingers KSO. Som tur var lyckades jag använda ett snöre som satt i ett par löpartights som jag hade i väskan. Jag lindade helt enkelt snöret runt benet och kunde fästa chipet detta.

Inga bloggare verkade hitta mig på Lidingövallen därför begav jag mig upp till kyrkan strax efter 11:00 för att träffa ett annat gäng. Daniel, Sofie, Ingmarie, Anneli, Mikael, Kicki och en trevlig tjej som var hemma från Sydney som jag tyvärr tappade namnet på. Kul att äntligen träffa Daniel som är en sann inspirationskälla och ett levande bevis för att ingenting är omöjligt. Vi 11:45 började vi sakta gå upp mot Koltorp där starten går ifrån. En hel del löpare är redan på plats men innan jag ansluter mig till startgrupp två blir det ett besök bakom en buske.



Jag, Daniel, Mikael, Ingmarie, Anneli, Kicki, Trevliga tjejen från Sydney
och Sofie står bakom kameran

bloggträff

 

Fitnesscoachen Madeleine precis innan start

Madeleine fitnesscoachen

 


Väl inne i startområdet träffar jag Madeleine som är lika glad som vanligt och verkar precis som jag njuta av det fina vädret och gemenskapen som är storslagen i dessa sammanhang. En minut innan start passar jag som vanligt på att önska löparna närmast lycka till för nu var det dags för mitt andra Lidingölopp.

Startskottet går exakt 12:40 och det blir trångt nästan med en gång. I år var det inte riktigt lika blött i startområdet som förra året men visst var det en del löpare som tvärstannade för att slippa skita ner sina nya vita Asics. Efter cirka 1,5 km kör jag in min högra stortå med full kraft i en sten eller en rot av något slag. Det är precis att jag inte faller handlöst framåt men jag lyckas rädda situationen på något vis. Jag vet inte hur många som vet exakt hur ett par Fivefingers KSO ser ut men det är inte direkt någon stålhätta vid stortån. Det kändes som hela tån gick av och under en halv kilometer fick jag halta lite smått uppgiven över att jag nu riskerade att bryta innan det hade börjat.

Smärtan spred sig i stortåleden under foten och detta var ju verkligen inte bra. Med tanke på att jag fortsatte att springa så tänkte jag att det inte kunde vara så farligt så jag började räkna löpare med Asics-skor istället för att avleda tanken från smärtan och det verkade hjälpa. Då gjorde sig ett annat problem till känna. Jag får ett ganska brutalt håll nedanför bröstbenet som skulle visa sig hänga med enda fram till mål. Pulsbandet gjorde det hela ännu mer obehagligt och därför fördrev jag tiden genom att flytta bandet upp och ner över revbenen.


lidingöloppet 2011

 


Efter 15 km börjar jag då att må ordentligt illa. Jag blir tvungen att dra ner farten något för att slippa springa in i skogen och spy. Känslan är helt ny i dessa sammanhang och återigen blir jag orolig för att jag skall behöva bryta. SÅ fort jag drar upp farten något så tilltar illamåendet. Jag försöker tänka på något annat istället och försöker njuta av omgivningen så gott det går. Andra hälften av loppet springer jag därför med håll och med illamående. Tack och lov så märkte jag inte av stortån så mycket längre. Nu efteråt är den dock mer blå än någon annan färg, och då snackar vi inte själva nageln.

Halvmaradistansen passeras på 1:46 vilket inte var särskilt bra så det var väl här jag förstod att det förmodligen inte skulle bli något nytt PB. Vid 23 km passerar jag en snubbe som springer barfota. Vi följs åt en bit och enligt honom är det mest ett experiment. Ont i nedförsbackarna gjorde det tydligen. Detta märkte jag av längre fram trots att jag hade Fivefingers på fötterna.


lidingöloppet 2011

 


Två kilometer senare var det dags för Abborrbacken för andra gången i mitt liv och det kändes ungefär lika lätt som sist. Nedan bifogar jag ett klipp från inledningen av backen. Visst är det så att många är trötta och väljer att gå därför blir det också att springa lite sick-sack för att kunna ta sig fram. Sedan flöt det på ganska bra och den fantastiska kroppen ser till att bjuda på lite extra krafter för en spurt in till mål. Tiden blev 2:35:13 och även om det känns lite surt att det inte blev än bättre tid så är jag grymt glad att jag slapp att bryta. Nu väntar mitt första marathon den 15 oktober och det kommer att bli grymt kul!


Abborrbacken

Anna

Hej hej. Kul att träffas före loppet och bra jobbat att ta sig runt med ond tå, håll och illamående! Jag tog mig runt på 2.34, så det blev en silver medalj trots att jag trodde jag skulle kunna springa snabbare... Ha ha.. Nu har jag total respekt för backarna!!

Den trevliga tjejen från Sydney :-)

Dessi

Grattis till en enastående prestation! Du höll i trots motgångar och är en utmärkt ambassadör för både LCHF och FiveFingers! :)

Lorena

I allra allra värsta fall så är du kanske lite överkänslig mot grädden (laktos) med tanke på magen, men det hoppas vi inte! Däremot tar det ju lite tid att smälta LCHF så det kan ha varit hela vanliga sviter från tarmverksamhet. Man studsar ju runt hela etablissemanget rätt duktigt när man springer, speciellt på Lidingö där det ändå går rätt mycket upp och ner.



Men åter, bra jobbat! Det är alltid lite hårdare att genomföra med ont :p



Måste ju ta och springa Lidingö nästa år, men det krockar ju med så mycket annat man vill. startavgifter borde vara avdragsgillt. Får skriva en motion till riksdagen. "KUT-avdraget" ;)

Daniel

Bra jobbat i annorlunda skor och roligt att få träffa dig efter att ha följt dig under ganska lång tid. Hoppas vi får mer tid att prata nästa gång vi ses! Är du söderöver någon gång tar jag gärna med dig på en löprunda så bara hojta till!

John

Anna:

Tack det samma! Även om det inte blev någon silvermedalj så fick du ju en riktigt fin tid :)



Lorena:

Förmodligen så blev det helt enkelt lite för mycket av det goda. Hoppas vi syns nästa år på LL. KUT-avdrag låter som en riktigt bra idé :)



Daniel:

Det vore kanon att ta ett pass ihop. Jag har ju dessutom lovat att vara med på sydkustloppet nästa år :)